Dagbok - Familjen Nilssons skidäventyr

Annandagen den 26 december 2006

Klockan ringde redan klockan 02:00. Lite frukost innan bilen packades färdig och barnen väcktes. Strax efter 03:00 rullade vi iväg mot Alperna, en overklig känsla med tanke på att körsbärsträden blommade i gatan och det var plus 8 grader. Färden gick via Öresundsbron och Rödby - Puttgarden. Vill man slippa Kasselbackarna i Tyskland så skall man ta Gedser - Rostock båten, men den gick tyvärr inte så här tidigt denna dag. Barnens julklapp, en DVD spelare till bilen visade sig vara en bra investering. Allt var lugnt i bilen och vi var nere vid München redan klocka 15:00. München tog tyvärr emot oss med köer och de varade hela vägen till Salzburg, men vid halv åtta tiden hade vi hittat vårt första uppehälle, en lägenhet i Wagrain, lastat av bilen och satt redan på en liten restaurang och åt kvällsmat.

Onsdagen den 27 december 2006

Dags för vår första skiddag. Vi tog bilen till Wagrains västliga bergbana och löste vars ett 11 dagars liftkort för Skiamade systemet som gäller på cirka 25 skidorter. Därefter bar det upp i systemet. Vi kände först oss för på den långa fina pisten ner mot Wagrain innan vi bestämde oss för att se hur familjen klarar en förflyttning i systemet. Vi tog oss genom systemet ner till Alpendorf, där vi vände och tog oss tillbaka. Tyvärr så hann vi inte testa alla backarna i Alpendorf, men även de såg trevliga ut.

Torsdagen den 28 december 2006

Den andra skiddagen började med att vår son, KP, ville testa sin snowboard. Vi tog samma lift i Wagrain som gårdagen och lät honom prova i den långa backen ner mot byn. Äventyret tog över en timme, men det viktiga var att han fick prova på det och samtidigt kunde vår dotter Ina fortsätta och träna sin skidåkning. Allt kändes som en viktig investering istället för att vara en stressfaktor. På eftermiddagen testade vi den andra sidan av Wagrain. Även denna hade underbara pister ner mot byn. Sammanfattningsvis så är skidåkningen i Wagrain mycket trevlig med långa och fina rödpister. Bergbanorna ligger i vars en sida av byn, vilket gör allt lättare om man har en bil med sig.

Fredagen den 29 december 2006

Dags för den första utflykten. Vi tar oss först de 9 kilometrarna till St Johann in Pongau, där vi styr upp mot Alpendorf. Där fortsätter vi på vägen längre in i dalen och når efter ytterliggare 15 kilometer Großarl. En liten by vars system är sammankopplat med Dorfgastein på andra sidan berget. Detta system är en liten pärla för en endagarsutflykt. Med mycket moderna liftar och mestadels röda pister så får man ut mycket av dagen. Det finns även ett stort utbud av restauranger i backen. På vägen hem till Wagrain så stannar vi till i på ett köpcentrum i St Johann im Pongau, hamnar mitt i mellandagsrean vilket slutar med att vi köper ett par nya pjäxor till KP. Normalt sett så har halva skidveckan redan gått, men vi har precis börjar vårt äventyr.

Lördagen den 30 december 2006

Morgonen börjar med en snabbpackning och förflyttning till en bondgård i Radstadt, där vi skall bo under de kommande 7 nätterna. Vädret är även idag strålande, men då de har lovat snö under de kommande dagarna, så bestämmer vi oss för att prova glaciären i Dachstein. Det blev en del serpentinvägar på vägen upp och här vill man inte köra i dåligt väder. Transporten upp till glaciären sker med en traditionell linbana och väl uppe på toppen väntar några enkla, men trevliga backar, ett stor fun park och underbar snö. Dachstein är värt ett besök, både för vyerna, snön och för underhållningen i fun parken. Men gör det en dag då vädret är bra. Om det snöar är det risk att man behöver lägga på kedjorna för att komma upp.

Söndagen den 31 december 2006

Idag är det nyårsafton. Vi har bestämt oss för att fira den inne i Radstadt, men först så väntar en dags skidåkning. Vi kör bort till Gleiming/Pichl, en ort som tillhör Schaldming systemet, och för första gången så ser vi en svensk bil på parkeringen. Det är det svenska skidlandslaget som är här, men tyvärr så hittar vi dem inte i backarna. Gleiming har en helt ny kabinbana med rulltrappa upp till kabinerna och en lounge med lädersoffor. Det känns som en helt annan värld jämfört med de traditionella liftköerna. Vi får en solig och fin dag uppe på berget. Avslutar skidåkningen med ett sauna pass där vi bor innan vi förbereder oss för nyårsfirandet i Radstadt.

Måndagen den 1 januari 2007

Idag så är vi lite trötta, så det blev en lugn morgon. De har äntligen lovat snö, fast till en början regn. Vi åker upp till Radstadts lilla system som är sammanbundet med Altenmarkt. Även om vi är sena, vädret är mulet och det är plusgrader så får vi en kanondag på berget med mycket åkning. KP passar på att träna carving svängar och Ina far ner för pisten så att det är hon som står och väntar på oss andra. Det känns skönt att familjen har nått detta stadiet, för nu kan vi alla fara runt i systemen utan att någon skall behöva stå och vänta. Vid 3 tiden är vi nöjda. Vi kör tillbaka till vår lägenhet och när vi kliver ur bilen så kommer regnet. Hoppas bara att det fryser på så att det blir mycket nysnö i morgon.

Tisdagen den 2 januari 2007

Tittar ut på morgonen och det är fortfarande grönt. Vart tog snön vägen? Idag skall vi besöka Zauchensee som ligger ovanför Altenmarkt. På vägen upp så kommer de första snöflingorna. Väl uppe i Zauchensee möts vi av en fantastisk anläggning som till och med erbjuder inomhus garage. På väg till liften så passerar man något som ser ut som restaurandelen på ett köpcenter. Härifrån tar man rulltrappan upp till liftarna och ut i snön. Tyvärr så verkar Zauchensee ha drabbats hårt av den lilla snötillgången, samtidigt har man spärrat av världscupssträckan inför damernas kommande tävling, så utbudet av backar var mycket begränsat. Snön vräkte ner hela dagen och allt var vitt när vi kom tillbaka till vår lilla bondgård.

Onsdagen den 3 januari 2007

Äntligen är allt vitt när man tittar ut genom fönstret och snön fortsätter att vräka ner. Vi beger oss till Schladming idag. Svänger in på första avfarten och kommer fram till en helt nybyggd anläggning. Väl uppe i liften inser vi att detta inte är huvudliften utan den som förbinder Schladming med Roosmohs. Vi tar oss upp i systemet och provar lite olika backar. Det snöar fortfarande och vinden har tagit i, men skidåkningen är kanon. Vi lunchar på en av restaurangerna och vi inser att Schladming är en riktig pärla - bra backar och trevliga krogar. Vi far runt i backarna tills de stänger. Därefter tar vi en tur på stan. Även här blev vi positivt överraskade då Schladming har en trevlig lite stadskärna med mycket butiker och after ski ställen. Själv hamnar vi på ett konditori innan vi far hem för kvällen. På vägen ut ur byn så bestämde vi oss för att komma tillbaka en gång till innan vi far vidare till Alpbach.

Torsdagen den 4 januari 2007

Idag var det barnen som var först påklädda och ville iväg till backarna. Det kändes verkligen skönt och var en bekräftelse på att barnen också gillar detta upplägg. Bilen styrde vi mot Flachau, Herman Maiers hemby. Det blev en dag med mycket bra pister, både långa och bra med snön i dem, men tyvärr lite för mycket människor. Antingen så har de inväntat snön eller så är Flachau ett väldigt populärt område. Uppe från toppen tog vi även en pist ner som vi även körde den 28/12. Barnen blev lite överraskade av att vi hade varit här förut.

Fredag den 5 januari 2007

Dags för den sista heldagen i Skiamade systemet. Vi bestämde oss redan i förgår att vi skulle tillbaka till Schladming, då vi inte han se så mycket av systemet. Väl i Schladming letade vi parkering till den centrala liftstationen, men gångavståndet blev för lång. Vi rullade vidare mot nästa ort, Haus, som är förbunden Schladming och gav oss upp i deras pister. Det blev en dag med långa, fina och breda pister. Vidare till Schladming kom vi inte, då Haus gav oss vad vi behövde för denna dag.

Lördag den 6 januari 2007

Idag skall vi lämna vår lägenhet och bege oss till Alpbach i Tirol. Då det är sista dagen i detta system så fick barnen bestämma vart de ville åka. De valde Reitalm - Pichl för dess pister och deras knappliftbacke (som vår Ina gillade att åka runt i). Efter att allt bagaget var färdigstuvat i bondgårdens källare, så drog vi iväg till pisterna. Väl framme så möttes vi återigen av det svenska skidlandslagets bilar, så dagen gick åt till att speja i backarna. Snön var perfekt idag och det kändes skönt att åka på riktig snö. Vi lunchtid fick vi SMS från barnens kusiner om att de var framme i Alpbach. Vi körde några pister till innan vi packade ihop, lastade bilen på bondgården och började att rulla mot Alpbach. Väl framme i vår lilla favoritby så väntade en vecka på hotell, fem rätters middag varje kväll och naturligtvis våra vänner. En kontrast till det liv vi levt under den senaste tiden.

Den kommande veckan

Under denna vecka såg vi knappt barnen. De for runt i det lilla systemet med sina kusiner. Med hjälp av walkie-talkie och mobiltelefoner så hade vi dock koll på dem. Vi kombinerade denna vecka med de reservplaner som vi hade med oss i bagaget för hela resan. Det blev badhuset den eftermiddag det regnade, samt lite kulturella upplevelser de dagar vi kom tillbaka ner till byn lite tidigare.

Efter den sista skidagen, nummer 18 på denna resan, undrade vår dotter Ina om vi inte kunde stanna en vecka till. Tiden hade gått så fort!

 - Hem

 - Dagbok

 - Förberedelser

 - Ekonomi

 - Mer info